När jag började fotografera bröllop, ville jag bara det. Fota bröllop. Oavsett. För att det är vackert. För att det är en  unik och stor  moment i parets liv.

Efter ett tag började en tanke gnaga på min vision om bröllopsfotografering. En tröttsam och envis tanke.

När ett brudpar planerar sitt bröllop, gör de det alltid med så stor omsorg.

Det ska inte bara vara en fin dag. En vacker dag. En unik dag.

Det ska vara en spegling av vem de är och deras liv tillsammans.

Det ska inte vara en schablon av vad ett bröllop är menat att vara.

Många planerar allt i minsta detalj: blommor, dukning, musik,placering,tal,dekorationer…

Många bryter små traditioner, andra bryter stora regler och tabuer med sina bröllop. och det är ju DET som jag så innerligt vill fånga. Som jag brinner för! Det som inget annat får adrenalinen att pumpa i min kropp!

 

Problemet var att jag förstod rätt  snabbt att valet av fotograf inte var alls en förlängning av brudparets formgivning av sitt bröllop.

När det kom till valet av fotograf, var oftast frågorna “Vem finns närmaste” och “vem är billigaste” som styrde.

DÄR har ni min gnagande tanke. Tanken som nästan klämde glädjen ur mina bröllopsfotograferingar. Där har ni den.

Men vet ni?
Jag vill inte vara den fotografen.

Jag vill inte vara den ni väljer för att jag  finns närmaste.

Jag vill inte heller att ni väljer mig för att jag är inom eran budget.

Och helst vill jag inte heller att ni väljer bort mig för att jag är dyrare än ni tänkt er från början.

För det är, och nu är jag rå- ärlig med er, det är inte en fråga om hur mycket pengar ni har- det är en fråga om hur mycket pengar ni avsätter till fotografi i förhållande till tårta, blommor, kläder, musik, lokal dekorationer och mat eller hur?

På något skevt sätt har fotografering under många år hamnat längst ner i budgeteringen.

Det är i många fall det man väljer med minst omsorg- det är fotografen.

Det gorde mig så ledsen att jag ett tag nästan tänkte sluta med bröllopsfotografi. Det kändes inte värdigt. Det kändes inte äkta. Mest av allt kändes det inte som något jag ville offra mina barns sommarlov till.

För jag vill bli noggrant utvald som en förlängning av hela tanken bakom ert bröllop. Jag vill känna att jag är den ni vill ha.

Precis som bruden som äntligen provar en klänning som sitter perfekt,så vill jag att brudparet tittar på mina bilder, på mitt sätt att arbeta och känner:

“Den där fotografen ÄR vi!” “Den måste vi ha!”

och vet ni?

Nu börjar det hända! Nu börjar brudpar sätta ord på hur viktigt och bra det känns att ha hittat en fotograf som de verkligen känner samhörighet med.

Jag får mail där brudparet beskriver hur glada de är att de hittat mig för mitt arbete har det “djupet och själen” de sökte till sina bröllopsbilder.

Många säger att de väljer mig för min förmåga att fånga stämningar och ljus.Andra säger att de får en känsla av ärlighet i mina bilder.

När ni väljer en bröllopsfotograf.Oavsett vem ni väljer som bröllopsfotograf.Om ni väljer mig som bröllopsfotograf.

Gör det av de rätta anledningarna.

Jag är inte bröllopsfotografen som får varje brudpar att se ut som tagna ur en modetidning.Jag är inte bröllopsfotografen som ber er att le lyckliga och kära framför kameran.

Jag är inte bröllopsfotografen som får alla att se sockersöta ut.

Men jag kan säga att jag är bröllopsfotografen som ärligt och utan förutfattade meningar närmar sig er och eran dag utan en lista med bilder som måste tas.Jag är den som suger i sig intryck och fotar därefter.

Jag lovar att klämma ur essensen av eran dag.Det är det ni får om ni väljer mig.

Ingen “lull-lull”. Ingen modetidning. Ingen pudrade socker. Ni får mig, mitt hjärtat, min själ och min vision.

Och jag vill bara ge er det om ni verkligen vill ha det. Inte den närmaste. Inte den bästa prislappen.

Hoppas ni vill ha mig!