Some shoes, I tell you, deserve a photoshoot of their own:)
Som ni kanske märker, så drivs jag mycket av behovet att berätta och dokumentera.
Jag dokumenterar bröllop och familjer för det mesta, för det är det som skänker mig mest glädje. Ibland kan jag dock känna behovet att bryta mönstret och inspirera mig själv
Behovet att fotografera annorlunda miljöer och händelser.
Jag har aldrig gjort något för att tillfredsställa det behovet- tills någon frågade mig varför jag inte fotat nere i Gruvan än, eftersom min man jobbat med Raise Boring tekniken i alla år vi varit tillsammans…
Ja? varför? För att jag inte tog mig för! det är därför!
Så i Oktober gjorde jag det. Jag flög upp till Kiruna efter att ha diskuterat saken med Bergteamet, Företaget som jag skulle följa underjord i 5 dagar. De tyckte att det var en väldig bra idé. Aldrig har någon innan försökt att till fullo dokumentera vad Raise Boring innebär i praktiken.
Så där i gruvans mörker gick en bröllopsfotograf i 5 dagar. Det är bland det mest spännande jag gjort. En gruva är allt annat än bara damm och mörka tunnlar.
Kolla själva här
show 8 comments
jäklars vilka bilder! minst lika vackra som alla bröllopsbilder du har tagit…coolt:-)
Tack!
Satan sådana bilder Sonia! MÄSTARKLASS! Det bästa jag sett på länge! Jättebra & passande musikval också – (jag älskar Audioslave) …;) – Jag hoppas du gör en utställning av dom här bilderna!
Helt fantastiskt!En sån berättande bildserie. Och en sån upplevelse det måste varit.
Tack Solveig!
Tack Annelie!
Häftiga bilder Sonja. Kul att du gjorde det till slut!
Tack Reimund! Det värmer!
Ni som följer mig vet att jag skänkte en bröllopsfotografering i fjol till hjärtebarnen. Barn som är föda med hjärtfel, som lille Abbe.
Det känns bra att bidra. Jag bidrar till många olika saker varje år. För att jag tror på att företag bär ett socialt ansvar. För att jag mår bra av att hjälpa. För att jag själv har fått hjälp många gånger och tro på att ge tillbaka.
Grejen är dock, att när jag skänkte en bröllopsfotografering i fjol, så kändes det aldrig som om det var jag som gav bort någonting- hela vägen under auktionen och efteråt kände jag att det var jag som fick största gåvan.
Jag fann i Abbes pappa en otrolig varm och snäll människa som lägger sitt hjärta och själ på att bidra till och sprida kunskap om Hjärt- lungfonden.
Vi kände varandra sen förr, men auktionen förstärkte en fin “virtuell” vänskap.
Den största gåvan var ju den underbara brudparet som ropade in auktionen. Jag är så himla tacksam att jag fick chansen att lära känna dem, att jag inte för en sekund tror att de slantarna auktionen gav till hjärtebarnen kan någonsin jämföras med det jag fick ut av det hela . Därför anser jag mig största vinnaren från 2011 auktionen och därmed var det ju en självklarhet att bidra i år igen
- om Abbes pappa ville. Och det ville han. Så nu finns en bröllopsfotografering att ropa hem på hans blogg.
Tänk vad underbart att unna sig en vacker bröllopsfotografering och samtidigt känna att man bidrar till de små underbara krabaten som föds med en liten trasig hjärta.
Auktionen stänger onsdag 29/2 kl 23.00, så skynda in och ge ett bud! HÄR!
show 2 comments
<3
Denna fotografering var den överlägset bästa investering vi gjorde till vårt bröllop. Jag vet inte hur många gånger vi tittat på bilderna och tänkt "hur kunde vi ens överväga tanken att inte ha en riktig bröllopsfotograf?". Och tänk att det var dig vi hittade då! Så jag känner mig också som en vinnare.
Ni är så fina!
Ibland blir jag så stolt, så stolt att mitt arbetsrum inte rymmer min ego- jag måste ut och skryta lite av mig på internet.
Som nu.
Min fina Fina kollega Karin Lindén har tagit sig tid att ge brudpar råd om hur man väljer en bröllopsfotograf. Hon skriver inte bara hur pedagogiskt och klokt som helst, hon gör det med glimten i ögat.
Jag har ingen syster. Jag har en bror. En lillebror. Som jag älskar som få. Men om jag skulle haft en syster så tror jag att hon hade varit som Karin.
När jag började lära känna henne, ville jag bara bli bästis med denna underbara människa. Vi tänker lika, vi tycker lika, jag tror vi till och med lever rätt så lika- Fast jag i Silvergruvan och hon i Lönnbacka.
Hur som helst, Karin skriver så fina ord till er brudpar, att det vore ett brott att inte dela med mig av dem. Massor av hemlisar delar hon med sig också.
Här kan ni läsa om hur man ska tänka när man ska välja sin bröllopsfotograf.
Det fina är att, inte nog med att ge er fina råd om detta, så har Karin även tagit sig tid att lista sina favorita bröllopsfotografer i Sverige. och gissa?….Där är jag ju!
Karin! Fina, fina Karin! Right back at you!!! Du är där uppe bland de bästa på min lista!
Gå in och säg hej till Karin vettja!
show 2 comments
Hon är bland dom bästa. Precis som du!
Grattis, tack och allt annat passande…
Men ååååååååååååh ! TACK Söstra Mi! Jag har ramlat av stolen. Du måste plåstra om mig. Jag nästan dog när jag läste det här. KRAM!
Det här är en typisk sak som får mig att stanna till- och jag vet inte varför.
no comments
no comments